Vad handlar denna förgätna blogg om då?

Att översätta ångest till kreativitet

Om att leva i  en samtid där man ska hitta balans genom att dricka kändisviner utan att  bli alkoholist men ofta önska när man väl gett sig hän i baginboxen med lika drömsk vän. En balans där vi ska baka cupcakes, deffa och ha kardasihanröv samtidigt.  Där livet passerar revy på ett military-high-multisport-tabata-hiit pass eller slutar med 6 + 6 delicatobollar dagen innan mens som egentligen var ämnat för ett barnkalas. Att yoga och djupandas med hjälp av iphonen som oavsett det förstör all din återhämtning och frontallob.

Om att försöka vara den avslappande och sköna föräldern samtidigt som man matas med livsfarliga budskap på facebook. Vara 100 procent närvarande för sina barn men samtidigt försöka minimera påverkan av sin egen ofullständiga personlighet. Om att göra dem till trygga harmoniska individer  men skrämma upp dom tillräckligt mycket för att de ska undvika att suga på pvc-plast, drunkna tyst, sätta i halsen och attackeras av pedofil.

Om viljan att värna om miljön men alltid tacka ja till platspåse eftersom man behöver nått att slänga soporna i hemma. Att inte hänga med i prititetsordningen om det är släcka, källsortera eller fördömma blondinbella man bör göra först.

Om att varken lida av utbrändhet eller underproduktion i sköldkörteln trots sporadiska kognitiva svårigheter. Att vara vid övrigt god vigör men ständigt  googla på vårdguiden. Varken vara narcicist eller psykopat men för självmedveten och illmarig för sin ålder.

Sofie heter jag och jag  gör mitt bästa för att vara i den mellersta precentilen som  nutiden förespråkar men finner mig allt som oftast i ytterlägen. Min blogg är brottsstycken från  min vardagliga humor-ventil som visade sig vara att rita, detta trots att jag varken kan rita en buss eller en cykel.

Ni som råkat hit är hjärtligt välkomna att läsa mina alster och antingen skratta åt mina skämt eller åt min uppriktigt finaste illustration av en bebis.